Skurktaktiker betalar sig

Nu har Nordkorea gått med på att avveckla sin plutoniumanläggning och upphöra med sitt kärnvapenprojekt. Detta är förvisso bra men sättet man fått dem att gå med på det är tvivelaktigt. I utbyte mot nedrustningarna ska de få en miljon ton brännolja, samt en avskrivning av landet från USAs skurkstatslista. Detta är inte ett gynnsamt sätt att lösa konflikter med diktaturer på. Det enda det kan leda till är att andra diktaturer ser att det fungerade för Nordkorea att sätta skräck i världen för att sedermera avveckla det skräckinjagande och få en enorm avkastning på sin investering. Det får inte löna sig att bygga massförstörelsevapen och andra hemskheter, världssamfundet med USA i spetsen borde tagit den här chansen att tydligt markera att man inte förhandlar med terrorregimer och mörkermän.

/Jonas

DN, SvD

Glöm inte medelklassen Mona!

Valet 2006 var ett rekorddåligt val för socialdemokratin. Vi gick inte bara tillbaka utan förlorade även regeringsmakten. I eftervalsdebatten har det hörts många röster om att vrida partiet till vänster. Att vi måste bli ett arbetarklassparti är något som jag får höra ständigt och jämt från vänsterflygen i partiet.
Vad jag tycker verkar ha glömts bort i eftervalsdebatten var hur strömningarna till de olika partierna gick. Det är ett faktum att vi inte förlorat valet till Vänsterpartiet utan till det borgerliga blocket. Det är också ett faktum att vi har förlorat stora delar av den medelklass som i tidigare val stöttat arbetarklassen men nu blickade uppåt istället. Att rannsaka sig själv och kunna våga förändra sin politik innebär inte att man köper borgarnas verklighetsbild som är den mest omtyckta konspirationsteorin inom partivänstern.

Jag ser tre grupper där vi förlorade stort som traditionellt bör rösta på oss. Det är medelklassväljarna, det är storstadsborna och det är förortsborna. Bland dessa tre grupper som jag nog får räkna till våra kärnväljare så har vår politik inte framstått som duglig. Om man kollar ur ett mer regionalt perspektiv så skulle vi ha vunnit valet om man skar bort Stockholms län ifrån Sverige. Göteborg och Malmö lyckades vi behålla tack vare starka profiler i form av Göran Johansson och Ilmar Reepalu. I Malmös fall så förknippas socialdemokratin med framtidstro och bra företagsklimat. Detta borde vara något som socialdemokratin förknippas med i hela landet.

Socialdemokraterna ska inte vara någon klassklubb utan ett idébärande parti som har en heltäckande politik som inkluderar hela samhällsstegen. Det är bra att Mona engagerar sig i miljonprogramsområdena men samtidigt får hon inte glömma bort den inkomstbringande medelklassen för utan den vinner vi aldrig nästa val. Så därmed föreslår jag att nästa sommartal förläggs i Tyresö, Örgryte eller Limhamn.

// Petter

Mauderaternas rivande av välfärden

Så har ännu ett steg tagits av Mauderaterna för att riva ner den generella välfärden. Stureplanscentern har nu lagt ett förslag att inkomstpröva barnbidraget. Detta kan omöjligtvis leda till något annat än att höginkomsttagarna kommer ifråga sätta de generella transfereringssystem vi har i Sverige och kräva sänkningar av sina skatter. Det är tack vare att man lyckats bygga ett brett förtroende för de system vi har som vi har några av världens rättvisaste socialförsäkringar. Centern visar än en gång att man aspirerar på att slå sönder det gamla folkrörelsepartiet med fötterna bland gräsrötterna och bli ett parti för nyliberala dogmatiker och fortsätter sin resa högerut. Vad tycker egentligen de gamla Åsanisse-marxisterna om resan tillbaka mot det bruna man lämnade rätt snabbt efter andra världskriget?

/Jonas

SvD

Det svarta biståndshålet

Det är sorgligt att se hur svenska biståndspengar stoppas ned i konsulters och andra krämares privata fickor. Det är aldrig lätt att driva biståndsprojekt och att det finns administrativa kostnader är det bara att förlika sig med men då revisorerna hittar allvarliga brister i redovisningarna av samtliga 15 projekt man granskat måste man börja fråga sig vad vi gör med våra biståndspengar. Sida måste ta sitt ansvar och omedelbart reda ut vad som gick fel och varför. Detta kan inte rendera annat än att biståndsmotståndarna får ännu mer vatten på sin kvarn, och jag som stor anhängare av bistånd och socialt arbete utomlands är rädd att det i slutänden kan leda till att 1%-målet tas bort.

Personligen är jag för ett gemensamt biståndsorgan i hela den europeiska unionen där alla medlemsstater lägger en del av sina biståndsmedel och också förbinder sig att handla med de länder man skickar bistånd till. Bistånd i sig själv ger en ganska ringa effekt, det är att hjälpa länderna in på marknader där de har möjlighet att sälja sina produkter och tjänster till godtagbara priser som ger den största effekten. Vi är skyldiga de länder vi sugit ut under kolonialismens tidevarv att hjälpa dem upp till en nivå där de kan förädla sina råvaror och sälja dem till konkurrensmässiga priser. Därför är också rivandet av EUs tullmurar ett viktig steg för en bättre, rättvisare värld.

/Jonas

DN, SvD

Den koreanska frågan

För tillfället pågår på den koreanska halvön en träff mellan Kim Jung Il och Sydkoreas president Roh Moo-Hyun. De två ledarna ska diskutera fredsprocessen och en framtida avrustning av Nordkoreas kärnvapenarsenal. Detta må vara ett i första hand medialt jippo där Jung Il försöker plocka poäng hos världssamfundet och mjölka världen på några fler biståndsdollar men det är ändå ett viktigt steg i rätt riktning. Nordkoreas befolkning lider på grund av en galen mans galna regim. Korea måste bli enigt igen och enigheten måste byggas på demokratisk grund. Korea bör styras som ett land och det bör styras av demokrater från Söul. Detta kommer inte kunna uppnås utan hjälp och intervention från resten av världen. Världssamfundet måste slå ner på de länder där despoter förtrycker sin befolkning och vägrar dem grundläggande mänskliga rättigheter. Kim Jung Ils styre måste brytas.

Men problemet sitter huvudsakligen inte i Pyongyang utan i Peking. Där sitter de verkliga mörkermännen vars styre förstör en halv kontinent. Med storlek och ekonomisk samt politisk styrka följer också enormt ansvar. Det är ett ansvar som Kineserna inte tagit, varken i Burma eller i Nordkorea. Man stöder istället i båda fallen de sittande regimerna genom handel och annat understöd. Kina måste ses som den kommunistiska diktatur det faktiskt är och inte som ett marknadsekonomins förlovade land. IOK gjorde sitt största misstag när man gav dem möjlgheten att
få sola sig i glansen av hela världens tv-skärmar när sommar-OS går av stapeln i Peking. Därför är det upp till de enskilda länderna att rätta till det misstaget genom en bojkott. Ingen demokrati med självaktning bör ställa upp på att ge Kina den äran, det förtjänar de inte.

/Jonas

Mer läsning: DN, SvD.

Första Inlägget!

Hej allihopa!

Detta är Pergite!, en blogg där två unga socialdemokrater kommer att blogga om sina framtidsvisioner, kommentera dagsaktuell politik och redogöra för sina tankar om stort och smått. Vi är bägge två progressiva socialdemokrater med en vilja att driva socialdemokratin framåt, därav bloggens namn. Vi som bloggar heter Jonas Andersson och Petter Cedergren och är aktiva medlemmar i SAP, SSU och S-studenter.  En djupare presentation av oss som bloggar kommer så småningom.

Tack för att ni kikade in!