Forskningspolitik

november 7, 2007

Idag var jag på Laboremus återkommande firande av Tage-dagen. Detta är en motreaktion till de konservativa som firar GIIA och hyllar honom som en stor bidragsgivare till Uppsala Universitet. Inbjuden att tala på firandet var Kjell-Olof Feldt. Han talade framförallt om forskning och på vilket sätt forskningen är viktig även för grundutbildningen. Huvudtesen var den klassiska att utan en högre nivå av forskning blir grundutbildningen endast korvstoppning med syfte att trycka in ”rätt” kunskap i en framtida arbetskraft. Detta argument köper jag utan vidare.

Det intressanta blev dock när finansiering av forskningen diskuterades. I Sverige idag är nämligen donationer till forskning i praktiken inte skattebefriade, vilket innebär att företag förlorar på att donera pengar till universitet och högskolor istället för att bedriva forskning i egen regi inuti företaget. Detta leder ofrånkomligen till att produktutvecklande forskning prioriteras framför den mer akademiskt intressanta grundforskningen. Ideologiskt blir detta spännande eftersom det innebär att företagen blir de som styr över vilka projekt det forskas på och också de som får patent på forskningsresultaten. Detta eliminerar helt tanken kring den fria akademin och ger en besk smak av krass marknadsekvation kring vilken forskning som bedrivs. Valspråket utanför universitetsaulan i uppsala ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” får ett nytt djup. Lösningen måste sålunda vara att se till att donationer kan tas från obeskattade medel i företagets budgetar istället för som i nuläget från beskattade vinstmedel. Detta skulle leda till att akademierna själva, åtminstone till en viss grad, styr över vilka projekt som får medel att bedriva forskning genom att de kan styra över fördelningen av de donerade medlen.

/Jonas