Dannebrogen fortsätter flagga blått.

Ännu ett valnederlag för våra danska kamrater har passerat. Det enda som skulle kunna ändra på detta är om dansk politiks nya joker Naser Khader skulle i rent agg mot Danskt Folkeparti fälla regeringen. Men föga troligt. Danmark är numera konstaterat ett borgerligt land.

Vad som skulle behövas är ett enhetligt vänsteralternativ. Där de danska väljarna vet vad man får om man röstar rött. Men i ett land där gränsen till parlamentet är ynka 2% så är risken stor att floran av partier blir stor och brokig som den är i te.x Italien. Och på den danska vänsterflanken finns allt från kommunisterna i Enhedslisten till socialliberalerna i Radikale Venstre. Vilket leder till enormt ansvar för den danska Socialdemokratin att samla om de skulle komma i majoritetsställning.

Jag tycker överlag den danska socialdemokratin kan tjäna den svenska som föredöme minus invandringspolitiken. Men utanför den egna dörren verkar partiet ha svårt att hålla rent, speciellt åt vänster. Så istället för att agera helikoptermorsa över alla vänstersyskonen så bör man fördjupa samarbetet med tex. Radikale Venstre och Socialistiskt Folkeparti. Det är nödvändighet om vi ska få en vänsterregering i vårt dajliga grannland. / Petter

SVD

Forskningspolitik

Idag var jag på Laboremus återkommande firande av Tage-dagen. Detta är en motreaktion till de konservativa som firar GIIA och hyllar honom som en stor bidragsgivare till Uppsala Universitet. Inbjuden att tala på firandet var Kjell-Olof Feldt. Han talade framförallt om forskning och på vilket sätt forskningen är viktig även för grundutbildningen. Huvudtesen var den klassiska att utan en högre nivå av forskning blir grundutbildningen endast korvstoppning med syfte att trycka in ”rätt” kunskap i en framtida arbetskraft. Detta argument köper jag utan vidare.

Det intressanta blev dock när finansiering av forskningen diskuterades. I Sverige idag är nämligen donationer till forskning i praktiken inte skattebefriade, vilket innebär att företag förlorar på att donera pengar till universitet och högskolor istället för att bedriva forskning i egen regi inuti företaget. Detta leder ofrånkomligen till att produktutvecklande forskning prioriteras framför den mer akademiskt intressanta grundforskningen. Ideologiskt blir detta spännande eftersom det innebär att företagen blir de som styr över vilka projekt det forskas på och också de som får patent på forskningsresultaten. Detta eliminerar helt tanken kring den fria akademin och ger en besk smak av krass marknadsekvation kring vilken forskning som bedrivs. Valspråket utanför universitetsaulan i uppsala ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” får ett nytt djup. Lösningen måste sålunda vara att se till att donationer kan tas från obeskattade medel i företagets budgetar istället för som i nuläget från beskattade vinstmedel. Detta skulle leda till att akademierna själva, åtminstone till en viss grad, styr över vilka projekt som får medel att bedriva forskning genom att de kan styra över fördelningen av de donerade medlen.

/Jonas

Att göra en höna av en fjäder

Nu spinner mediakvarnarna på i snabbare takt än på länge och granskningen av politikers förehavanden ser ingen gräns. Media känner kanske nåt behov av att kompensera socialdemokratin för de väldigt ingående granskningarna av Lars Danielssons förehavanden. Nu senast har media letat rätt på att en moderat riksdagsledamot mottagit epost adresserat till sin socialdemokratiska namne på samma arbetsplats. Visst det är illa, men det kan hända vem som helst. Inkommer ett email adresserat till en person med mitt namn till min mailbox så är risken ganska överhängande att jag öppnar det. Det är inte rätt det är sant, men det är inte en sån stor affär som 68:an och media vill få det till.

/Jonas

Läs mer på DN, SvD

Därför bör inte staten kränga vodka!

Socialdemokraterna har under den nu pågående utförsäljningsprocessen gjort sig kända som konsekventa motståndare till alla avknoppningar. I de flesta håller jag med om kritiken emot Alliansen är befogad och speciellt på sättet flera av utförsäljningarna har skett. Dock finns det ett undantag där jag inte följer partilinjen. Det är Vin & Sprit

Vin & Sprit grundades som ett monopol 1917. Och var fram till 1995 i samband med EU-inträdet ensam aktör på den svenska marknaden. Sedan 1995 agerar bolaget som en aktör bland andra på marknaden.

Jag tycker av principiella och etiska skäl så bör inte staten kränga brännvin om det inte är restriktionssyfte. Vilket det sannerligen inte är med all aggressiv marknadsföring som bolaget för.

Det enda egentliga skälet jag ser till att behålla Vin & Sprit stavas Absolut vodka. Nämligen att bolaget för tillfället med flera kända varumärken på spritmarknaden är en kassako. Att tänka så är kortsiktigt och ideologiskt fel.

Det förstnämnda grundar jag i att ett bolags ekonomi går i cykler. Ska staten stå sen som garant med kapital när det blir dåliga tider? Och andra konkurrenter tar marknadsandelar? Det är ett spelande med skattebetalarnas pengar som är oansvarigt och kan bli mycket dyrbart i slutändan.

Mitt andra huvudargument grundar jag i statens roll. Vad ska staten stå till tjänst med för sina medborgare? Enligt mig ska den erbjuda de välfärdstjänster som den utlovat till allmänheten. I regel vård, skola, omsorg men även myndighetsutövning i form av Polis, skatteverk, tillståndsmyndighet osv. Att både stå som aktör och övervakare på samma marknad är problematiskt och rollerna kan riskeras sammanblandas.

Med detta sagt är jag inte per definition emot statligt ägande. Så länge ägande ger något tillbaka till allmänheten eller är strategiskt viktigt för staten. Statliga bolag som uppfyller dessa krav är t.ex. SBAB, Vattenfall och LKAB. Som har använts till att pressa bolånepriser, och värna våra naturtillgångar.

Dock finns det brister i den nu pågående utförsäljningen med tvivelaktiga konsultbolag och underbud på Vin & Sprits egentliga värde. Ideologin, principen och långsiktighet bör stå högre än kortsiktigt plånbokstänkande. /Petter

S visar vägen i migrationsfrågan

Socialdemokraterna presenterade igår sin skuggbudget. Där finns mycket gott att hämta. Bland annat vill vi förbättra pensionärernas ekonomi och där finns många satsningar på stora infrastrukturprojekt. I Skånes fall de så viktiga utbyggnaderna av väggarna E22 mellan Kristianstad och Malmö och E6 mellan Vellinge och Trelleborg.

Det viktigaste för Malmös del i denna skuggbudget. Är att Socialdemokraterna tar ställning för begränsad bosättningsrätt för nyanlända flyktingar.Situationen i Malmö idag är alarmerande. Familjer på tio personer kan trängas i en tvåa i nedslitna förortsområden. Det är ett bevis på de katastrofala följder som EBO-systemet har medfört.

Bara i de ekonomiska aspekterna så förlorar Malmö kommun idag miljonbelopp på att ta hand om dessa människor. En kostnad som långt ifrån täcks ifrån statens sida. Det är däremot inget emot den sociala aspekten. Traumatiserade människor som får bo i nedslitna segregerade förorter långt ifrån majoritetssamhället. De som i första hand drabbas av denna våg av flyktingar är de personer som redan bor i områdena. Vanligtvis invandrare de med. Det gör att vissa områden kommer in i onda cirklar. Och kommer aldrig att kunna bli integrerade delar av staden.

Det är dags att på allvar spridda flyktingmottagandet i landet. Personligen skulle jag vilja gå steget längre och ta bort det kommunala vetot i frågan. Eftersom det är uppenbart att borgerliga kommuner duckar och vägar ta ansvar i frågan. Medan de kommuner där det redan finns stora populationer invandrare fylls på av nyanlända flyktingar.

Det är oerhört viktigt att vi i dem etablerade partierna vågar ta i denna debatt. Vi har redan tyvärr sett hur Sverigedemokraterna har fått föra skutan i frågan. Så bör det inte vara och så ska det inte vara. Vi måste se migrationspolitiken ur två synvinklar. Helhetsbilden för en kommun och individens förutsättningar att så fort som möjligt kunna klara sin egen försörjning och bli integrerad i samhället. Det är inte rättmättigt att skicka in människor i dessa förorter där många blir dömda till mångåriga utanförskap.

Staten måste börja ta sitt ansvar och vara ledstjärna. Visa folk vart möjligheterna och jobben finns. Jag tycker inte det är ett stort krav hänvisa asylsökande till en viss kommun. Vänsterpartiet pratar om kommunarrest. Vilket är ett helt befängt uttalande. Det som snarare är arresten är att fastna i ett område som Herrgården i Malmö. Om flyktingpolitiken i fortsättningen ska uppvisa någon sorts trovärdighet så måste den styras. Acceptans och solidaritet ska visas inte bara människor emellan utan även kommuner i fortsättningen.

Jag är glad att detta tas upp på nationellnivå ordentligt nu. För detta är ingen ny fråga. Vi har levt med detta i Göteborg, Stockholm, Södertälje och Malmö dem senaste tio åren. Socialdemokraterna har nu visat upp en konkret och konstruktiv lösning på en del av problemet.

Det är nu också dags för Fredrik Reinfeldt och Tobias Billström att ta ansvar och leva upp till en värdigt mottagande av våra nya medborgare. För 10 personer i en trea är inte värdigt för ett välfärdsstat som Sverige 2007! / Petter

Glöm inte medelklassen Mona!

Valet 2006 var ett rekorddåligt val för socialdemokratin. Vi gick inte bara tillbaka utan förlorade även regeringsmakten. I eftervalsdebatten har det hörts många röster om att vrida partiet till vänster. Att vi måste bli ett arbetarklassparti är något som jag får höra ständigt och jämt från vänsterflygen i partiet.
Vad jag tycker verkar ha glömts bort i eftervalsdebatten var hur strömningarna till de olika partierna gick. Det är ett faktum att vi inte förlorat valet till Vänsterpartiet utan till det borgerliga blocket. Det är också ett faktum att vi har förlorat stora delar av den medelklass som i tidigare val stöttat arbetarklassen men nu blickade uppåt istället. Att rannsaka sig själv och kunna våga förändra sin politik innebär inte att man köper borgarnas verklighetsbild som är den mest omtyckta konspirationsteorin inom partivänstern.

Jag ser tre grupper där vi förlorade stort som traditionellt bör rösta på oss. Det är medelklassväljarna, det är storstadsborna och det är förortsborna. Bland dessa tre grupper som jag nog får räkna till våra kärnväljare så har vår politik inte framstått som duglig. Om man kollar ur ett mer regionalt perspektiv så skulle vi ha vunnit valet om man skar bort Stockholms län ifrån Sverige. Göteborg och Malmö lyckades vi behålla tack vare starka profiler i form av Göran Johansson och Ilmar Reepalu. I Malmös fall så förknippas socialdemokratin med framtidstro och bra företagsklimat. Detta borde vara något som socialdemokratin förknippas med i hela landet.

Socialdemokraterna ska inte vara någon klassklubb utan ett idébärande parti som har en heltäckande politik som inkluderar hela samhällsstegen. Det är bra att Mona engagerar sig i miljonprogramsområdena men samtidigt får hon inte glömma bort den inkomstbringande medelklassen för utan den vinner vi aldrig nästa val. Så därmed föreslår jag att nästa sommartal förläggs i Tyresö, Örgryte eller Limhamn.

// Petter