I helgen hölls Framtidsdagarna på Münchenbryggeriet i Stockholm. Skolpolitiken var i fokus och Mona pekade för första gången ordentligt med hela handen. I detta fall handlade det om tidigare betyg och det är fråga som berör och väcker känslor. Men vad som imponerar mest på mig är att Mona har visat sig handlingskraftig. Och det behövs. Ibland verkar det som mina kära partivänner inte förstått att vi har förlorat ett val. Beslutsmaskineriet behöver effektiviseras. Ska vi vänta med alla beslut om en ny politik till partikongressen 2009 så kommer inte politiken inför nästa val att sjunka in hos väljarna. Och utan ny politik kan vi hälsa hem 2010. / Petter
november 16, 2007 kl 6:19 e m
Ja elitister brukar se en motsättning mellan effektivitet och demokrati, och tyvärr föredra det förra så länge man har alibi i form av korrekta formaliteter.
Att vara skolelev eller student och välkomna Monas stora omfamning av Major Björklund är rent masochistiskt, helt i klass med läderpiskor och annat kinky.
Det är nästan så jag börjar undra, efter detta reservationslösa annammande av dåliga borgerliga idéer, om det gör nån skillnad om vi vinner 2010.